Conversation between Bodies

(2017)
Locus publication
Shown at the Norwegian Institut at Athens during Documenta opening week, at Cosmocow and Bergen artbookfair
By Sara Rönnbäck and Daniel Slåttnes


Conversation between Bodies

(2017)
Galleri BOA, Oslo (NO)
Sara Rönnbäck och Daniel Slåttnes

Samtale mellom kropper er en fortelling om relasjonen mellom Sara Rönnbäck, Daniel Slåttnes, et kull med kaniner og tre trær. Kanskje man kan se utstillingen som en
begravelse, mange av materialene er døde. Relikvier over noe som engang var i live, levendegjort av oss som kunstnere gjennom elektronikk og våre historier. Men det er
også et rituelt rom, en hyllest til materialenes liv, et forsøk på en respektfull markering, erkjennelse og takk.

Förstärkare utplacerade i rummet plockar upp de elektromagnetiska signalerna från rummet, materialen och kropparna som befinner sig i närheten. Signalerna omvandlas till ljud och spelas upp genom två högtalare och en trumma i mitten av rummet. Vi ser det som det samlade ljudet som en form av dialog.

Conversarion between Bodies at BOA 2017. A collaboration between Daniel, Sara, three trees and some rabbits.
 

Trummor

Kaninskinn, lind och elektronik
140 x 30 x 30 cm , 70 x 30 x 30 cm, 50 x 30 x30 cm

# 24/8
Vi hade gjort upp med en arborist att han skulle komma och kolla på våra träd för att ge oss ett kostnadsförslag på att såga ner dom för oss. Han tittade på träden, bankade lite med en slägga, lyssnade på ljudet, innan han tog ett steg tillbaka. Efter en stund konstaterade han att det ständiga grävandet av diket precis bakom
träden måste ha stressat dom. Han poängterade att trädet hade angripits av eldtickor och dom kommer bara när trädet redan är väldigt sjukt. Det är en aggressiv typ som bryter ner trädet inifrån och ut. Han poängterade att bålgetingarna utnyttjade situationen och
hade gjort det till sitt bo. En fågel flög förbi och utnyttjade situationen, förruttnelsen gör det till ett bra hem för många kryp.
I 40 minuter stod vi och samtalade om träden på gården. Aldrig förr har jag hört någon ha så mycket att säga om träd, med sånt engagemang.

 

Trädtäcke

Ruttet trä
150 x 150 cm

# 12/2
Jag sågar upp grenarna i små skivor. Det är så mycket material som inte går att elda. Att använda det till konsten ger det en innebörd, en mening.

Det känns respektfullt.

En marmorliknande yta visar sig. Den vittnar om trädets sjukdom men är förföriskt vacker. Som blommor sprider det ut sig från mitten mot grenens kanter och fransar upp
den annars så insisterande cirkelformen.

 

Smycke och amuletter 1-34

variabel storlek från 5 x10 till 40 x 20

En amulettserie med afirmationer. Amuletterna är gjorda från material runt om på gården Hildelund. Amuletterna bär alla på var sin historia och är specialgjorda för alla som mottagit dom. Amuletterna är skickade till personer runt om i skandinavien. 3 av amuletterna befann sig i utställningen på BOA.

 

Möte med ett träd

Träkapillärer, näver, lav
60 x 90 cm

# 15/2
Att lära känna ett material kräver att insistera på att det går. Träet är just nu runt mig hela tiden. I hallen står tre stora stockar. På gården upptar trädstockar stora delar av både framsidan och baksidan. I studion är det det som håller värmen. Jag täljer i det, jag borrar i det, jag väver med det, jag gör papper av det, jag putsar det och jag limmar det. Det påverkar mig fysiskt. Musklerna värker av dess motstånd, händerna värker från små och stora sår. Jag har fått flisor i både fötter och ögon. Sågflisor fäster sig i alla mina kläder, det fäster sig till och med i mitt hår. Huden är täckt av en hinna av fint sågspån, det är inte långt ifrån att jag är ett träd.

 

Skogen

Spikkede trestokker fra råttene trær felt på Hildelund
Variable størrelser fra 90 x 30 til 130 x 20 cm

 

# Jeg føler at jeg høvler av skinnet når jeg spikker i trestokkene. Årer av mørkere virke dukker opp og forsvinner plutselig i neste høvelflak.

Svarte, brune, røde årer. Her og der dukker føflekker opp. Årene slingrer seg gjenom stammen.

Det minner meg om noe jeg leste, at det bare er det ytterste laget innenfor barken på treet som er levende. Mellom ytterbarken og veden. Resten er som hud og bein.

 

Relikvie

Spikked trestokk fra råttene trær felt på Hildelund
100 x 20 x 20 cm

# Min kompis Andreas hadde hjulpet meg å frakte en utstilling og vi hadde nettopp bært det inn. I smilet hans så jeg noe jeg aldri hadde lagt merke til før. Jeg identifiserer meg nok mye i min venn. Derfor var det
en spesiell følelse som kom over meg da jeg la merke til smilerynkene som bredte seg utover ansiktet hans. Jeg oppdaget kanskje årringene i meg selv mens jeg fulgte linjene over kinnet. Det var også linjer som
strålte ut fra øynene. Vakre linjer. Denne sammensatte følelsen kom over meg igjen mens jeg skrellet en stokk fra de døde trærne på gården. Råten og døden har gjort stokken spennende, med vakre linjer som en kropp.

 

Teckningsserie

Varierande storlek från 20 x 30 cm
Frånvänster till höger: 1. Ruttet träd och getingbo. 2. Näver och brännpenna 3. Ruttet träd och löv 4. “näverskinn” och brännpänna.

# 5/2
Jag uppskattar att jobba fysiskt med material. Känna materialet mot händerna. Motstndet för kroppen. Som när vi högg ner ved med pappa och Kurt. Jag fick låna ett par handskar av pappa eftersom det var kallt ute, men trots att dom storleksmässigt passade bra så uppskattade jag att ta dom av. Jag stoppade dom i fickan tillsammans med ringarna och kände nävern mot bara händer när jag slet det loss från trästumparna. Hela kroppen fick arbeta, magmusklerna, överkroppen. På många sätt påminde det om när vi flådde och skrapade kaninskinnen. Vi skrapade näverns utsida på samma sätt som kaninens insida.


Conversation between Four Bodies

(2016)
Studio 17, Stavanger (NO)
Sara Rönnbäck och Daniel Slåttnes

This exhibition at Studio 17 is a collaboration between yeast dough, a plant, Sara Rönnbäck and Daniel Slåttnes. The goal was to work together as a group and to understand each other’s perspectives by spending time together, working together, and allowing ourselves to be influenced by each other. Together we wanted to create a work that would touch the audience and demonstrate the importance of silent communication between senses in a dialogue. The result was a series of containers for bodies (or thoughts if you will). The containers are connected by wires, which produce sounds. These sounds can be considered a form of dialogue between the bodies in the room. Visitors can also, through sight, touch, and smell, experience what the participants felt during the creative process.

 

Voice meditation between yeast dough, a plant, Sara Rönnbäck and Daniel Slåttnes. The meditation aims to focus all sounds in one single point. In this point we imagine the emergence of a super-organism. We are no longer separate individuals. The boundaries between you and me, between me and it, are erased.